Jag träffade Bengt Bedrup en gång. Han var majestätisk och mycket korrekt. Men sprang som en småpojke fram till bordet hela tiden och tog en näve salta pinnar. Vi snackade hockey, eller snarare talade han om sitt favoritlag Björklöven, och jag lyssnade och kom med smarta bemärkningar där det passade. Sen talade vi om livet och kärlek och om kantareller. Det visade sig att han var en hängiven svampplockare. Han påstod att det hette mykolog. Jag gillar egentligen inte svamp. Jag blev skrämd av en falsk fjällskivling som barn. Det berättade jag inte för Bengt. Jag sade inget om att min kusin Nicklas och jag hittade ett dussin svampar som vi tog hem och stekte och åt vars en. Jag fick väldigt ont i magen och sura uppstötningar. Jag har flera gånger fått veta att de där falska fjällskivlingarna kan ta död på en. Kanske var det en riktig fjällskivling. Det var kanske smöret som var härsket. Jag vet inte, men dåligt mådde jag. Och sedan dess har jag undvikit svamp. Hellre det än att leva utan smör. Nicklas ja. Jag var ofta hemma hos honom i ett antal år i min barndom. Dom bodde på landet och vi kunde tjuvköra moped och tända små eldar och bygga kojor i träden. Ofta om sommaren satt vi högst uppe i vars ett körsbärsträd och tävlade om vem som kunde ha flest kärnor i munnen. Jag vann alltid. Den som känner mig vet att jag är stor i munnen. Säger mycket på kort tid, älskar att argumentera, komma med kontroversiella åsikter, vara motvalls kärring. På skoj berätta saker som egentligen inte är sanna. Som sådana om att jag suttit och pratat med Bengt Bedrup.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar